Stress!

Igår var jag glad åt snön, men idag var det rena pinan! Skulle ta mig till jobbet denna stressiga morgon (råkade snooza 15 min för mkt)! Hursomhelst så slank det ur minnet att jag inte använt bilen sedan i lördags - därför väntade en höjd på ca 20 cm snö att skottas bort från bilen!

Med kaffemuggen i ena handen och snöborsten i andra handen kämpade jag mig igenom i ca 15 min innan snön var borta! Sedan återstod 5 minuters skrapning av is...och till sist rullade man ut på E4:an! "Skönt" tänkte jag, hinner kanske till jobbet i tid trots allt! Men vad ser man ögonblicket efter? Eugeniatunneln avstängd p.g.a vägbygge! Slog en pling till chefen och sedan väktaren i centrum om att jag skulle blir 20 min sen...man får ju böta annars!

Under tiden som jag satt i bilen och smuttade på kaffet (som nu var iskallt), lyssnade jag till radion där det diskuterades om hur stressade vi människor egentligen är! Skrattade högt åt mig själv och undrade vad jag stressade till egentligen? Hade ju meddelat alla som behövde informeras om att jag faktist skulle vara sen idag - pustade ut och lutade mig bekvämt i förarsätet! Känndes så skööönt! :)

Varför jagar man upp sig i minsta lilla stress är min fråga till er!